
Maltig, smakrik öl med inslag av kavring, russin, kaffe, mörk choklad, rökta charkuterier, lakrits och apelsin. Serveras vid 6-8°C som sällskapsdryck eller till ostron eller vid 16-18°C till rätter av mörkt kött.
Här har vi en Irländsk Nitro Stout. Nitro? Jo så här ligger det till, era smygalkisar: Förutom att man tillsatt kolsyra har man även tillsatt kvävgas i ölen. Hur då? Jo genom en fet gaspatron, så klart. När burken öppnas sjunker trycket och gasen frigörs, så klart. Låt mig förklara varför. Kvävgasen gör dels att bubblorna i ölet blir mindre (som att man inte redan fattat det) och därav mjukare. Men gasen gör även att skummet blir rikligare och varar längre, så klart. Förstår ni nu?
Känns som det finns en chans att nitrogenet smäller i handen vid öppning och skapar ett så kallat BANG. Det vore väl ändå festligt med tanke på temat på denna ölprovning. En annan (mycket mindre) anledning till att jag valde just detta öl är pga kul att testa en Nitro Stout som inte heter “Guinness” i förnamn. Inget fel på det förnamnet, snarare tvärtom. Vi är bästisar. Men idag står “Brewmaster” högst upp på förnamnsnamnslistan för potentiella nya bästisar. Jag hoppas dom är lika i sättet. Det hade underlättat.
Själv faktiskt. Ur ett glas som rymmer hela ölen. Men med tanke på att jag som sagt blivit bästis med en som heter “Guinness” i förnamn har denne lärt mig att vända burken RÄTT upp o ner vid upphällning, så ölet aktiveras. Luta alltså inte glaset som nån dåre.
Jag vet egentligen inte mer än att producenten heter “Dundalk Bay Brewery & Distillery” och att jag faktiskt uppskattar designen på burken. Bra färger. Hoppas den är lika snäll och god som min bästa vän. Ni vet den där som heter “Guinness” i förnamn.